ÅngeSent ikväll nådde jag tillslut Ånge. Min planering har inte varit särskillt välförberedd, därav min sena ankomst. När jag passerade Bispgården svängde jag av åt motsatt håll för att besöka Tailändska paviljongen i Utanede. Glitter och glamour mitt ute på åkern. Istället för att ta närmaste vägen till campingen i Kälarne tog jag vägen förbi döda fallet och tillslut hamnade jag i Hammarstrand där jag slog läger för natten. Därav den långa dagsetappen till Ånge.De senaste dagarna har vinden inte varit med mig och jag är less på all skog. Motvinden får mig att bli arg på skogen, träden bara böjer sig för vinden och påminner mig om en vind från fel håll. Men en vacker dag kommer vinden vara med mig och då ska jag njuta!Hälsningar Carro

SollefteåPå upptäcksfärd. Min karta är inte speciellt detaljerad och på min väg mot sollefteå såg jag en spännande skylt "turistväg Sollefteå 35". jag svängde av och en hissnande nedförsbacke tog mig ner i dalen. Längs en smal och slingrig väg tog jag mig fram i ett sommarlandskap längs Ångermanälven. Vägen kantades av blommor i både vitt, gult, lila och rosa. På en udde ute i vattnet betar två hästar, en vissen midsommarstång vittnar om ett midsommarfirand. Till slut når jag Eds kyrka. under en blå himmel med enstaka bomullsmpln lägger jag mig i gräset i skuggan av björk. Nu är det bara en mil kvar till Sollefteå...där tar jag åter in på camping. Med glada husvagnsgäster till grannar blir jag bjuden på kaffe och fika, det smakar underbart gott. Kaffe är lite av en lyxvara som inte blir varje dag. På återseende!//Carro

JunseleMätaren har precis passerat 100 mil, solen strålar från en klarblå himmel dock lyser ett grått sken. Redan efter några km började bettan känna av sitt knä. efter ett par mil gjorde varje tramptag så ont att det inte gicka att fortsätta. Vi tog oss ner till Åsele där Bettan via buss och tåg kunde ta sig hem medan Carro fortätter trampandet själv. Än återstår en hel del av vår redsa och skulle knät bli bra finnsju möjligheten att att hoppa på igen. I Junsele tog carro in på camping. Batteriet i telefonen var urladdat och det var några dagar sedan jag duschade. På campingen träffade jag två utländska långfärdscyklister. deras resa var betydligt längre än min och Nordkap var ett av delmålen.//Carro

Lycksele.Det finns gott hopp om det svenska folket. Carro har under dessa två dagar blivit bjuden på både mat och kaffe. På rastplatsen i Enebacken cirkulerade turistande husvangnar och husbilar, semestersverige har startat! Vi avundas inte bilburna semesterfarare som tvingas svettas i plåtburkar. Själva njuter vi av strålade sol och airconditionen håller högsta kvalité. Från Lycksele trampar vi båda glatt vidare och hoppas att det vackra vädret håller i sig.Ha en bra dag!/Carro & Bettan

Mellan Långträsk och Glommersträsk samt Lycksele.Tre stillsamma vilodagar i Piteå har gjort gott också för Carro. Vi har ätit gott, tvättat kläder och justerat packningen en aning. Vi har också blivit intervjuade av både Norbottens-kuriren och Sveriges Radio P4 Norrbotten. Idag onsdag cyklade Carro vidare medan Bettan tog bussen till Lycksele. Knät är mycket bättre men ytterligare två vilodagar ska förhoppningsvis göra knät ännu bättre. Carro slår läger ca 8-9 mil från Piteå. Det känns konstigt att sova endast en timme med bil från hemmet. För Carro tog sträckan 6-7 timmar varav fem timmar effektiv tid på sadeln. Det tar lång tid att förflytta sig men det är väl också det som är tjusningen med att cykla. Hälsningar Carro och Bettan

Piteå-årets cykelstad 2006Vilodag i Piteå. Mätaren står på dryga 600 km. Lördagnatt klockan ett anlände Carro till Piteå. Under lördagen tog Bettan bussen till Piteå via Luleå. I Luleå tog resan stopp. Bettan fick inte ta med cykeln på bussen.. Att transportera cykeln i Sveriges avlånga land är ett stort problem, något många svenska som utländska turister fått erfara. Ibland behöver man faktiskt ta med sig cykeln på släptåg och det är synd att det ska vara så svårt och detär dålig reklam för ett land som Sverige. Det hela slutade med att Carros föräldrar hämtar upp Bettan i Luleå och kör till Storforsen norr om Älvsbyn där Carro vänta i strålande solsken. Under kvällen bjuds det på middag över öppen eld. På kvällen får Carro hemlängtan och bestämmer sig för att trampa de återstående nio milen till Piteå.Hälsningar Carro och Bettan

Midsommarafton i Jokkmokk och StenträskCarro befinner sig i Stenträsk, ca fyra mil söder om Jokkmokk medan Bettan är kvar på vandrarhemmet. I dag på morgonen besökte vi Áijjte, ett fjäll- och samemuseum. Samerna är ett folkslag som imponerar stort! Under förmiddagen konstaterar Bettan att knät bara blir ondare och ondare, varför hon till slut bestämmer sig för att ta bussen till Piteå för att vänta in Carro där. Vår förhoppning är att dessa 18 mil, två extra dagars vila är vad som behövs för att få Bettan på vägen igen. MIdsommarafton blev inte som vi tänkt oss. Carro har firat med risgrynsgröt och fruktsoppa, ciabatta bröd med dallassallad och muffins med kaffe medan Bettan spanat in fotbolls-VM.Carro har ensamt och gott om plats i tältet och ser verkligen fram emot att få tillbaka Bettan som sovkompis, bollplank, draghäst, motivationscoach.Med vänliga hälsningar Carro och Bettan

JokkmokkDagen har varit en omväxlande dag. På morgonen i Gällivare smattrade regnet mot tältduken. Med fem mil i medvind gick resan till Porjus smärtfritt, nästan i alla fall, Bettans knä ömmar fortfarande. I Porjus bestämde vi oss för att gå på café, där upptäckte Carro att batteriet och laddaren till kameran blev kvar i Gällivare. En snäll man på campingen ordnade så att den skickades till Jokkmokk med buss. Samtidigt lyckades vi få låna en dator på Vattenfalls kontor för att skriva i vår blogg. Resan till Jokkmokk blev en kamp mot klockan, busstationen stängde 17 och då måste laddaren ha hämtats ut. Efter en förfärlig backe på X antal kilometer kör länstrafiken om oss och stannar, det är bussen med vår laddare!Väl i Jokkmokk cyklar vi vidare i ett ösregn som gör oss totalt genomblöta. Tanken var att tälta vid Polcirkeln. Där träffade vi en man på långfärdcykling. Han hade varit ute i fem år! Nu cyklade han runt på en gammal militärcykel då hans andra gått sönder. Vi hittade ingen bra tältplats och vände tillbaka mot Jokkmokk och tog in på vandrarhemmet.Hälsningar Carro och Bettan