Lycksele.Det finns gott hopp om det svenska folket. Carro har under dessa två dagar blivit bjuden på både mat och kaffe. På rastplatsen i Enebacken cirkulerade turistande husvangnar och husbilar, semestersverige har startat! Vi avundas inte bilburna semesterfarare som tvingas svettas i plåtburkar. Själva njuter vi av strålade sol och airconditionen håller högsta kvalité. Från Lycksele trampar vi båda glatt vidare och hoppas att det vackra vädret håller i sig.Ha en bra dag!/Carro & Bettan

Mellan Långträsk och Glommersträsk samt Lycksele.Tre stillsamma vilodagar i Piteå har gjort gott också för Carro. Vi har ätit gott, tvättat kläder och justerat packningen en aning. Vi har också blivit intervjuade av både Norbottens-kuriren och Sveriges Radio P4 Norrbotten. Idag onsdag cyklade Carro vidare medan Bettan tog bussen till Lycksele. Knät är mycket bättre men ytterligare två vilodagar ska förhoppningsvis göra knät ännu bättre. Carro slår läger ca 8-9 mil från Piteå. Det känns konstigt att sova endast en timme med bil från hemmet. För Carro tog sträckan 6-7 timmar varav fem timmar effektiv tid på sadeln. Det tar lång tid att förflytta sig men det är väl också det som är tjusningen med att cykla. Hälsningar Carro och Bettan

Piteå-årets cykelstad 2006Vilodag i Piteå. Mätaren står på dryga 600 km. Lördagnatt klockan ett anlände Carro till Piteå. Under lördagen tog Bettan bussen till Piteå via Luleå. I Luleå tog resan stopp. Bettan fick inte ta med cykeln på bussen.. Att transportera cykeln i Sveriges avlånga land är ett stort problem, något många svenska som utländska turister fått erfara. Ibland behöver man faktiskt ta med sig cykeln på släptåg och det är synd att det ska vara så svårt och detär dålig reklam för ett land som Sverige. Det hela slutade med att Carros föräldrar hämtar upp Bettan i Luleå och kör till Storforsen norr om Älvsbyn där Carro vänta i strålande solsken. Under kvällen bjuds det på middag över öppen eld. På kvällen får Carro hemlängtan och bestämmer sig för att trampa de återstående nio milen till Piteå.Hälsningar Carro och Bettan

Midsommarafton i Jokkmokk och StenträskCarro befinner sig i Stenträsk, ca fyra mil söder om Jokkmokk medan Bettan är kvar på vandrarhemmet. I dag på morgonen besökte vi Áijjte, ett fjäll- och samemuseum. Samerna är ett folkslag som imponerar stort! Under förmiddagen konstaterar Bettan att knät bara blir ondare och ondare, varför hon till slut bestämmer sig för att ta bussen till Piteå för att vänta in Carro där. Vår förhoppning är att dessa 18 mil, två extra dagars vila är vad som behövs för att få Bettan på vägen igen. MIdsommarafton blev inte som vi tänkt oss. Carro har firat med risgrynsgröt och fruktsoppa, ciabatta bröd med dallassallad och muffins med kaffe medan Bettan spanat in fotbolls-VM.Carro har ensamt och gott om plats i tältet och ser verkligen fram emot att få tillbaka Bettan som sovkompis, bollplank, draghäst, motivationscoach.Med vänliga hälsningar Carro och Bettan

JokkmokkDagen har varit en omväxlande dag. På morgonen i Gällivare smattrade regnet mot tältduken. Med fem mil i medvind gick resan till Porjus smärtfritt, nästan i alla fall, Bettans knä ömmar fortfarande. I Porjus bestämde vi oss för att gå på café, där upptäckte Carro att batteriet och laddaren till kameran blev kvar i Gällivare. En snäll man på campingen ordnade så att den skickades till Jokkmokk med buss. Samtidigt lyckades vi få låna en dator på Vattenfalls kontor för att skriva i vår blogg. Resan till Jokkmokk blev en kamp mot klockan, busstationen stängde 17 och då måste laddaren ha hämtats ut. Efter en förfärlig backe på X antal kilometer kör länstrafiken om oss och stannar, det är bussen med vår laddare!Väl i Jokkmokk cyklar vi vidare i ett ösregn som gör oss totalt genomblöta. Tanken var att tälta vid Polcirkeln. Där träffade vi en man på långfärdcykling. Han hade varit ute i fem år! Nu cyklade han runt på en gammal militärcykel då hans andra gått sönder. Vi hittade ingen bra tältplats och vände tillbaka mot Jokkmokk och tog in på vandrarhemmet.Hälsningar Carro och Bettan

GällivareEn natt på campingen gjorde susen. Duschat, badat bastu och skjölt upp lite kläder. Lagade en fantastisk middag med pasta och pastasås av cream fraiche, lök, oliver och tonfisk. Vår meny ser ganska torftig och enformig ut. Det blir mycket pasta och varma koppen där Carros favorit är lax med spenat medan Bettans består av ädelost.På campingen träffade vi Nadia från Borlänge. Hon var på väg mot Kiruna och Nikkaluokta för att sedan gå upp på Kebnekaise, Sveriges högsta berg och sedan cykla hem igen. Imponernade tjej!Vi styr vår kosa mot Jokkmokk.Hälsningar Carro och Bettan

LappeasuandoVår andra dag på cykel tog vi oss över på svensk mark när vi passerade Karesuando. Det var skönt att lämna finska vägar som endast erbjöd böjlande horisontlånga raksträckor. I sverige förändrades terrängen och vi fick istället långa motlut och en hel del vägarbeten bestående av grus. Carro cyklade morskt över medan Bettan hoppade av och gick. En vurpa i Karesuando tidigare på dagen hade gjort Bettan lite skärrad, därav försiktigheten. Trötta och blöta i regnet fick Carro till slut sin vilja igenom, att slå läger i skogskanten vid en stenvalvsbro. Till Bettans fasa, en mygghåla! Carro lierade sig med myggen och stod för matlagningen den kvällen. På morgonen är vi åter glada att vara på vägen med torra kläder och ny ork.I Ryssajoki naturrastplats överraskades vi av en öppen raststuga och i skydd från både regn och mygg kan vi lugn och ro äta vår lunch. Vi når tillslut Vittangi. Där kunde vi konstatera att nio mil på en dag är än så länge i längsta laget för våra kroppar. Bettans ena knä ömmade och tigerbalsam fick visa sina mirakelkonster.Klockan 06.30 vaknade vi i Vittangi av den outhärdliga tälthettan. Vi hade trots det sovit gott och Bettan hade sluppit att väcka Carro på grund av förkylda snarkningarIdag fick lugnet råda och vi slog läger redan efter drygt fyra mil nere vid en brygga, vid en rastplats med både vattenkran och toalett, lyx!

Treriksröset Idag har sommarens stora äventyr börjat. Klockan 10 i morse gick båten "Malla" mot den ökända Cementklumpen, vid Sveriges nordligaste punkt, där Sverige, Norge och Finland möts. De sista kilometrarna fick våra apostlahästar komma till användning. Vid röset konstaterar vi med hungriga ögon, nu finns det bara en väg, söder över! Dagen som ståtar med strålande sol får ivriga rumpor att starta trampandet en dag tidigare än den inofficiella planeringen utlovat. Efter cirka sex mil letar vi oss genom skogen och finner en fors där vi slår läger för natten. Med dagens etapp har vi redan en dag till godo innan cyklingen egentligen ens har börjat. Det känns bra och sänker pressen på oss en aning. Med förväntansfulla upplevelser hälsar vi er varmt välkomna att följa vårt äventyr, från norr till söder. Äntligen är vi på väg! Hälsningar Carro och Bettan